Anettes Omvårdnad

Anettes Omvårdnad

Livet, omvårdnaden och tankarna

Att vara mitt i livet och aldrig bli färdig


Omvårdnaden är mitt specialområde finns alltid mer att lära


Tankarna om hur allt ska vara, upplevas och göras de förändras ständigt

Tankar på Palliativ vård

omvårdnadenPosted by Anette Hultberg Mon, September 22, 2014 17:17:16

När någon dör i hög ålder innebär det oftast att vederbörande i de allra flesta fall har någon erfarenhet av döden i någon form och om hur den kan se ut. Död i hög ålder är också oftast en död som går i ett långsamt förlopp och det är också svårt för alla inblandande att avgöra var brytpunkten är. Den äldre personen har också ofta olika sjukdomar, besvär och krämpor vilket då medför att bedömningen om var den sista fasen i livet är kan vara svår att se. Vårdpersonal har svårt med detta avgörande och då kan det förstås hur svårt det kan vara att acceptera avgörandet för närstående. Begreppet vård i livets slutskede omfattar även själva döendet. Denna vård syftar till dels att aktivt göra något exempelvis lindra symtom som illamående men dels att inte göra något vilket exempelvis kan vara att avstå från insatser vilket kan vara oerhört svårt för närstående att ta till sig.

Det finns också dokumenterat att självbestämmande inte alltid är det högsta värdet i döendet utan viktigare kan vara att ingå i ett sammanhang och att vara innesluten i en hjälpande relation. Att bli sedd, bekräftad och att få omtanke från de som man har närmast är mycket viktigt och att inte relationer skjuts i bakgrunden av vårdpersonal.

Fokus för vård i livets slutskede torde vara att skydda och bevara det som för den döende är en upplevelse av ett så gott liv som möjligt intill slutet. Därefter upplevelsen av en god död.

Äldres döende behöver inte alltid vara traumatiskt och ångestfyllt, den äldre kan ha uppfattningen av att hon levt tillräckligt länge och kan till och med se fram mot döden utan ångest eller depression vilket jag identifierat hos många som jag vårdat. Den amerikanske psykiatrikern och tanatologen Avery D. Weisman beskriver tidpunkt för upplevelsen av att vara döende. Den kan vara för tidig, rätt tidpunkt och försent. Detta har inget med åldern att göra utan beskriver snarare hur den döende gör sitt eget bokslut och har accepterat och försonats med situationen. Han beskriver vidare att människan i livets slutskede trots närheten till döden kan uppleva mening, sammanhang och god livskvalitet, innebärande att den sista delen av livet trots alla svårigheter kan vara meningsfull och utvecklande.

Vi kan också ur ett utvecklingsperspektiv se döden som det sista steget och den slutliga livskrisen i en normal utveckling. Och här får då individens levda liv och tidigare livskriser betydelse för hur döden kommer att upplevas. Det är därför mycket viktigt att ha kunskaper om faktorer som styr upplevelsen den sista tiden i livet så att jag som specialistsjuksköterska mot äldre kan stödja en upplevelse av gott liv ända fram till slutet.

Läser i ”dagens medicin debatt 130314” om att den palliativa vården är den moderna ättestupan och jag blir lite provocerad. Där säger de att istället för att möta den äldre och ofta sjuka sköra individen så förkortas kostnader och vårdköer vilket ger bristfällig kontinuitet och ökar då kostnaderna för samhället. Många äldre dör i förtid och detta skulle då i och för sig te sig ekonomiskt lönsamt åtminstone på kort sikt. Det är inte den typen av vård vi vill se i ett högteknologiskt Sverige. Vad är moralen bakom detta? Att lindra lidande och ge tröst är mitt motto och att ge god livskvalitet så att man orkar dö är för mig ett självklart förhållningsätt. Jag vill påstå att vi i äldrevården både kan se till att bibehållen värdighet upplevs i väntan på döden av de äldre och att vi dessutom har förmågan att sålla vad som kan botas. Men jag undrar också stilla var går gränsen för att tycka det är okey att döden går fort, inte vid 40 men vid 73? Eller kanske 81? Här finns ett hål att fylla för en specialistsjuksköterska mot äldre.

Snart är det vår igen!



Vad kostar förlorad värdighet?

omvårdnadenPosted by Anette Hultberg Thu, May 15, 2014 16:42:06

Vad kostar förlorad värdighet?

Då den äldre generationen ökar i antal måste vården svara an på kravet med fler sjuksköterskor som har kunskap om den äldre individen relaterat sitt sammanhang. De äldre har ofta många olika sjukdomar. Många äldre har dessutom problem med att hålla urinen vilket kan bero på att kroppen blivit försvagad på ett eller annat sätt, hormoner som ger sköra slemhinnor men ibland kan urininkontinensen vara ett kamouflerat symtom på annan sjukdom.

Äldre individer på särskilt boende är ofta en grupp individer som har ett komplext behov, de är multisjuka och har av olika anledningar stora behov av andra i sin vardag. Det finns belagt att just de har svårt med upprätthållande av socialt umgänge ofta beroende på att de är rädda för att lukt eller läckage ska uppstå från inkontinensskydd de bär vilket kan leda till att den äldre individen isolerar sig. Urininkontinensskydd som används skrivs ofta ut slentrianmässigt och de är heller inte alltid individuellt utprovade vilket får till följd att individen inte får sitt problem utrett och hörsammat vilket ger onödigt lidande för individen och det kostar också mycket pengar för samhället.

Upplevelsen av att förlorat något göra att upplevelsen av att den egna dignitet och människovärde försvinner tillsammans med förmågan att hålla sin urin vilket får till följd att den enskilda individen ger ett sken av att ha givit upp. Det är ingen idé att delta i olika sammanhang längre och heller inte ens deltagande i själva livet inger någon mening. Det kan tyckas vara drastiskt och i detta sammanhang uppseendeväckande men inte desto mindre är det så som vissa av de äldre individerna säger sig uppleva det. Det kan ha grund i att individen är ensam eller upplever sig vara ensam i sin situation och att vederbörande heller inte hittar någon att grunna med. Även om den äldre säger sig inte uppleva behovet av det eller absolut inte vill det så kan det undras ”om och när och så fall varför” detta grundläggande behov lämnar individen? Här har de ledande och beslutande i omvårdnaden ett mycket stort ansvar som vilar på individnivå och samhällsnivå. Att ta del av den äldres tankar och kanske finnas till förfogande för grunnande i till exempel samtalsgrupper skulle kanske vara ett alternativ och samhället måste då också ta sitt ansvar och se till att det finns personal för att också ta hand om den existentiella omvårdanden.

Konsekvensen av att en individ inte interagerar med andra i sin närhet blir att vederbörande inte upplever sig ha något att säga till om i sak ej heller att den egna tanken spelar så stor roll i varje fall inte för andra i omgivningen. Den egna och privata reflektionen uteblir eller visas åtminstone inte. Det kan antas att det sker för att inte individen ska bli ytterligare sårad. Följden blir att utanförskap upplevs av den äldre och att livet socialt sett upplevs som slut. Den äldre individen ses som deprimerad av sjukvården bland annat och blir därmed behandlad med läkemedel mot depression eller läkemedel som är rogivande vilka alla kan ge ökad risk för både fall och malnutrition.

Grundläggande kan tyckas vara att den äldre individen har inkontinensskydd som är avpassat till sin egen inkontinens och anpassat individuellt vilket inte verkar ske i så stor utsträckning i dag. Här kan stora pengar sparas både på kostnader för skydd som skrivs ut slentrianmässigt och läkarbesök/mediciner då den äldre individen upplever nedstämdhet och upplevs behövas lugnas. Och tänk om den upplevda livskvaliteten och värdigheten som då med högsta sannolikhet skulle öka för individen också kunde räknas om i kronor och i ören?

Anette Hultberg, leg specialistsjuksköterska



Kärlek är ett beslut inte enbart en känsla

TankarnaPosted by Anette Hultberg Fri, April 19, 2013 10:20:32

Är du med rätt partner?


Alla förhållanden följer samma mönster… I början är du förälskad. Du längtar efter telefonsamtalen, beröringen och du gillar din partners små egenheter. Att falla för din partner var inte svårt, nej, det var tvärtom en helt naturlig och spontan upplevelse. Du behövde inte GÖRA någonting. Det är därför man säger att man ”faller” för någon.
Människor som är förälskade säger ”jag föll som en fura” eller ”det sa bara klick”. Fundera på uttrycken. Det antyder att du bara stod där, utan att göra något, och så plötsligt hände något dig.
Att bli förälskad är en passiv och spontan upplevelse. Men efter ett par månader eller år tillsammans, falnar glöden. Det är ett naturligt mönster i ALLA förhållanden.
Sakta men säkert blir telefonsamtalen (om de alls kommer) en källa till irritation, beröring är (när den väl sker) inte alltid välkommen och din partners egenheter är inte längre charmiga, dom driver dig till vansinne. Symptomen för det här stadiet varierar för varje förhållande, men du kommer att lägga märke till en dramatisk skillnad mellan det inledande stadiet när du var förälskad och det efterföljande stadiet som är betydligt tråkigare och stormigare.
Det är nu som du och/eller din partner kan börja fråga er ”’Är jag med rätt person?”. Och när du tänker tillbaks på den glödande kärlek ni en gång hade kanske du börjar längta efter att få uppleva det med någon annan. Det är nu förhållanden rasar samman.
Hemligheten med att lyckas i ett förhållande är inte att finna rätt person, det är att lära sig att älska den person man har hittat.
Människor skyller ofta sin olycka på sin partner och börjar söka efter bekräftelse och tillfredsställelse utanför förhållandet. Resultatet av sökandet kan se ut på många sätt.
Otrohet är det vanligaste. Men ibland gräver människor istället ner sig i arbete, en hobby, vänskap, överdrivet tevetittande eller missbruk av olika slag. Men lösningen ligger inte utanför förhållandet. Det ligger inom det.
Jag säger inte att du inte kan förälska dig i någon annan. Självklart kan du det och tillfälligt skulle det kännas bättre. Men några år senare skulle du vara tillbaks i samma situation.
Skälet till det är, och lyssna nu noga:
Hemligheten för att lyckas i ett förhållande är inte att hitta rätt person, det är att lära sig älska den person du har hittat.
Att bibehålla kärleken är inte en passiv eller spontan upplevelse. Du måste jobba på det, dagligen. Det kräver tid, ansträngning och energi. Viktigast av allt, det kräver vishet och förnuft. Du måste veta vad du ska göra för att få det att fungera, det finns inga genvägar.


Kärleken är INTE ett oförutsägbart mysterium som varken du eller din partner kan påverka utgången av. Precis som att fysikens lagar styr universum, finns det på samma sätt lagar för förhållanden. Om du vet hur du ska tillämpa dessa lagar är resultatet förutsägbart.
Kärlek är alltså ett ”beslut”, inte bara en känsla.
Kom ihåg: Du avgör inte själv vilka människor som kommer in i ditt liv. Däremot är det upp till dig att bestämma vem som får gå, vem som får stanna och vem du vägrar att släppa taget om! ♥

Översatt av Linda Lärka upphovs man: Ian

Pedagog?

omvårdnadenPosted by Anette Hultberg Tue, April 16, 2013 15:37:34

Nu har över trettio stycken studenter gått med mig som handledare i sina sista terminerna i deras sjuksköterskeutbildning sedan 2009 hösten. Undrar om jag är pedagog?

Allan Edwall

TankarnaPosted by Anette Hultberg Mon, April 08, 2013 14:22:11

Jag vill för er berätta
om huru det kan gå
när barnen vill det rätta
men det blir fel ändå.

Du stackars barn som lyssnar nu,
gör lite annorlunda, du!
Då ska bekymren lätta.
Och du ska bättre må.

Den raske lilla Sixten
han skulle koka gröt,
men blixten träffa Sixten.
Han fick en väldig stöt.
Du stackars barn som kokar gröt,
sån tur du inte döden göt,
sa mor till lille Sixten
som skulle koka gröt.

Den klene lille Göran
han for till lasarett.
Dom gjorde inget för han
när dom hans svullnad sett.
Du stackars barn, din svullnad är
en näsa, som var mänska bär,
sa mor till lille Göran
som for till lasarett.

Den käcke lille Ottar
han skulle hugga ved,
men Ottar plocka kottar,
det var bekvämare.
Du stackars barn som hugger ved,
sån konstig ved du kommer med,
sa mor till lille Ottar
som skulle hugga ved.

Den lille snälla Algot
han ville hjälpa mor,
så Algot tog en tallkott
och mata lillebror.
Nu blir det smisk i alla fall,
din brorsa kunde blitt en tall,
sa mor till lille Algot
som ville hjälpa till.

Den söta lilla Saga
hon skulle natta Stig,
men Saga börja klaga
ty Stig han släppte sig.
Du stackars barn som nattar Stig
vid fisar får man vänja sig,
sa mor till lilla Saga
som skulle natta Stig.

Den stackars lille Kenneth
blev liksom nödig, han,
men Kenneth missa spännet
så allt i byxan rann.
Du stackars barn som är i nöd
av skammen färgas kinden röd,
sa mor till lille Kenneth
som blev liksom i nöd.

Jag hoppas du av detta
fått nåt att tänka på!
Fastän man vill det rätta
kan det åt pipan gå.
Vad rätt du tänkt fast det var fel,
men det var fel blott till en del.
Och gör du blott det rätta
så gör du inte fel.

- Text och musik, Allan Edwall

Vi älskar vårt arbete

omvårdnadenPosted by Anette Hultberg Thu, April 04, 2013 15:27:37

Han var mitt norr, mitt söder, mitt väst och öst,

min arbetsvecka och min söndagströst,
min dag, min afton, mitt tal, min sång;
jag visste inte att kärleken skulle ta slut en gång.

Stjärnorna behövs inte; blås ut varenda en.
Montera ner molnen och ta isär solen sen,
sopa ren skogen och töm haven på deras innehåll;

ty från och med nu spelar ingenting mer någon roll.

Wystan Hugh Auden, 1907-1973

Etikansökan: Upplevelse av livskvalitet och värdighet hos äldre med urininkontinens

omvårdnadenPosted by Anette Hultberg Thu, April 04, 2013 14:50:03

Del av etikansökan till mitt magisterarbetet:

Sammanfattning av projektarbetet:

Äldre har oftast flera olika hälsoproblem. Urininkontinens är ett av dessa. Problemet glöms oftast bort av vårdpersonal, negligeras, det pratas inte om det och den äldre individen tycker ofta att problemet är genant. De är rädda att gå ut då de oroar sig att det luktar eller ska läcka bland andra och det får till följd att de isoleras sig. Att upprätthålla sociala relationer och samvaro för den äldre är också viktigt för både upplevd värdighet och livskvalitet. Även om problemet sällan leder till döden så påverkar det oftast livskvalitet och upplevd värdighet mycket negativt. Tyvärr är det också så att många av de äldre inte söker vård för sitt inkontinensproblem då det är svårt att prata om det och upplevs tabu. Problemet hade kanske kunna enkelt avhjälpas med omvårdnadsinterventioner.

Relation till deltagare:

Ingen av respondenterna är beroende av forskaren som sjuksköterska. Då forskaren själv arbetar som sjuksköterska i området där forskningen ska bedrivas så kommer urvalet av patienter inte tas bland de som forskaren ansvarar för.

Risk – nytta:

Risken kan vara att patienterna känner sig tvingade att vara med i studien pga av att de behöver vård och att de känner utövad makt. Risken kan elimineras med information.

Nytta blir på individnivå att enkla omvårdnadsåtgärder kan minska risk för sämre livskvalitet och sämre upplevd värdighet R/T Inkontinens och på samhällsnivå att stora pengar kan sparas på kostnader för skydd som skrivs ut slentrianmässigt och läkarbesök/mediciner för upplevd nedstämdhet

Hur tillgodoses informationskravet?

Alla inblandade får skriftlig och muntlig information om studiens syfte och om att de inte behöver delta. Se bilaga 2

Hur tillgodoses samtyckeskravet?

Alla deltagare ger sitt muntliga samtycke till inblandning i studien och får god muntlig samt skriftlig information om att de kan om de vill dra tillbaka sin medverkan.

Hur tillgodoses konfidentialitetskravet?

Inga personuppgifter finns lagrade om deltagarna som kan sammankopplas med forskarens uppsats. Ingen i studien kan identifieras av annan än forskaren själv. Alla banduppgifter raderas då analyser är färdiga och uppsatsen är godkänd.

Hur tillgodoses nyttjandekravet?

Nyttjandekravet innebär att fakta som samlats in om respondenterna enbart får användas till den forskning som man ämnar utföra. Uppgifterna får alltså inte användas för kommersiellt bruk. Detta krav uppfylls av forskaren då inspelade intervjuer och ev transkriberingar kommer att raderas efter uppsatsen är klar.

För att vara säkra på att inte kränka respondenterna och att inte få dem att känna sig utelämnade är forskaren noga med att inte fördjupa sig i delar som är känsliga för dem genom att inte fördjupa sig i frågeställningar under intervjun om saker som inte rör uppsatsens problemformuleringar.

Du

LivetPosted by Anette Hultberg Thu, April 04, 2013 08:41:04

Muhahahah!! Underbar känsla att med pirr i magen se fram mot en tredagarsledighet med mannen i mitt liv sedan snart trettio år tillbaka!! Du är helt enkelt bäst älskling!! ❤❤❤❤

Next »